Tuesday, November 28, 2006

Krogspan


Den här klockan kommer jag att spana efter på krogen. Min drömkille har bra smak.



Den finns hos Rosendahl

Friday, November 24, 2006

Badrummet - En historia i 3 delar

Om du inte har varit med från början så har detta hänt i tidigade avsnitt:

2005-11-13 skrev jag detta:
Någon där uppe tycker inte om mig
Det har varit en underlig dag. Först försvann tiden. Jag kom försent för att träffa E igen, vilket kändes hemskt. Stressandes ut ur tunnelbanan får jag ögonkontakt med en vacker man som säger till mig att jag har vackra ögon och när jag undrar vem han talar med så skrattar han och säger, - "Vem tror du att jag menar? Det finns bara en tjej med fina ögon här." Han får mig att le. Jag säger ett tack, ler stort och rusar vidare för att möta E. Klockan är 18.15.
Vidare till Dancing Dingo och Edith Söderström. Edith är magiskt, fantastisk och får mitt hjärta att hoppa över slag. Hon har en randig halsduk, ruffsigt hår i toffs och uttrycksfulla ögon. Jag är förälskad i hennes röst, leende, underbara texter. Denna förälskelse kommer att hålla i sig. Efter spelningen hamnar jag i en konversation med en kille, J, som sitter vid bordet bredvid oss. Det visar sig en stund senare att han är ett ex till en av Ediths vänner och är där med Ediths kille . Så underligt att det skulle var just hennes vänner. Trevligt samtal dock. Han försvinner därifrån när Edith kommer tillbaka och drar i honom, säger att han måste skynda sig för att taxin väntar, de ska vidare på kalas. Vi säger på återseende.
Efter Dingo hamnar jag och E på Vampier. Nyfikenhet och glassdrikar är starka drivkrafter. Och när vi står där och sörplar krämiga choklad/kaffe bomber mitt i något som jag vill stämpla som en "tillbaka till norrland" crowd så ringer min telefon, den visar okänt nummer. Konfunderad rusar jag ut till garderoberna för att försöka höra vad rösten i andra änden säger. Det visar sig till min förvåning att det är en vvs kille! Han vill komma och titta på mina rör imorgon. Har ett konstigt samtal på ryska med honom där vid garderoben, skriker något om rör och avstängning av vatten och tror att det nu är bestämt att han ska dyka upp här imorgon. Men man kan inte vara säker då jag har missat halva samtalet pga. hög musik.
Jag kommer hem tidigt och längtan efter efter att stort glas vatten. Taklampan av glas har ramlat ner. Den har gått i mer än tusen bitar. Undrar om det kan vara ett dåligt tecken. Betyder det här sju år av olycka? Är det särskild otur att detta har hänt i "kärleks" delen av mitt hem enligt feng shui? Någon där uppe tycker inte om mig.

Fuktskada
Började spana upp i taket efter att min plafond ramlade ner i går och upptäckte en fuktskada långt upp på väggen i hallen. Jag misstänker att det kan vara ett rör som läcker i väggen. Jag talade så klart direkt med grannen som sitter i styrelsen och nu måste jag ringa till mitt försäkringsbolag för att få skadan inspekterad. Det finns bara ett sätt att handskas med problem och det är på en gång. Det här kan bli en jobbig historia. Någon där uppe tycker verkligen inte om mig!

2005-11-28 kom uppföljaren:
Alla onda ting är tre

Olycka efter olycka sker i mitt hem. Först nedrasad lampa, sen mögelskada och nu, idag, badrumsöversvämning. Men nu när nummer tre äntligen har inträffat så behöver jag inte längre oroa mig för vad som ska hända här näst. Den evige optimisten, right! Dessutom fick jag nöjet av att ha en halvklädd och genomblöt vvs-kille med perfekt kropp (ja tjejer! tom. rutor på magen!) stående mitt i ångande och sprutande vatten från vattenledningen i badrummet. Verkligen en ovekligt upplevelse som skulle ha platsat i vilken film som helst. Tyvärr var det inte riktigt läge att njuta av scenen. Akutnumret kändes på något sätt mer relavant. Damn.

Efter detta följde en tid av oro och sunk hemma hos mig och sen en sommar i exil, men nu är det äntligen klart att visa upp! Renoveringen är klar. Krokarna är uppe och elementet är (snart) målat i badrummet. Ordningen är snart återställd.

Thursday, November 23, 2006

Ordens makt

”Har du nån koll, laura? :)” sa han igår.

”Nån koll på vad?”
”Det mesta”, blir svaret.
”Hur menar du?”

(Svaret bekräftar min rädsla.)

"Nja, jag vet inte heller.. det var en känsla. Det kändes som att du flaxar runt som en liten fågel, hittar projekt, tar dig an dem.. funderar över dem, droppar dem ibland och fortsätter dem ibland. Och så får man se vad som hänt när man är klar. Jag upplever att du seglar framåt. Jag undrade nog lite om du seglar framåt sådär på ett målmedvetet sätt, eller om du bara låter vindarna bära dig dit de behagar."

"Nej jag undrade bara... eftersom du inledde med något lite flaxande och drömmande, ungefär som du brukar göra. Vilket iofs är skönt, men jag undrade om det var representativt för allt du gör just nu."

Jag vill att han ska ta tillbaka allt men han fortsätter säga sanningar som jag helst inte vill höra, men som är sanningar lika fullt. Och han har slagit mig till marken utan att själv förstå det eller mena något ont, för jag är precis sådan. Allt jag gör är flaxande och jag skäms för det.