Ordens makt

”Har du nån koll, laura? :)” sa han igår.

”Nån koll på vad?”
”Det mesta”, blir svaret.
”Hur menar du?”

(Svaret bekräftar min rädsla.)

"Nja, jag vet inte heller.. det var en känsla. Det kändes som att du flaxar runt som en liten fågel, hittar projekt, tar dig an dem.. funderar över dem, droppar dem ibland och fortsätter dem ibland. Och så får man se vad som hänt när man är klar. Jag upplever att du seglar framåt. Jag undrade nog lite om du seglar framåt sådär på ett målmedvetet sätt, eller om du bara låter vindarna bära dig dit de behagar."

"Nej jag undrade bara... eftersom du inledde med något lite flaxande och drömmande, ungefär som du brukar göra. Vilket iofs är skönt, men jag undrade om det var representativt för allt du gör just nu."

Jag vill att han ska ta tillbaka allt men han fortsätter säga sanningar som jag helst inte vill höra, men som är sanningar lika fullt. Och han har slagit mig till marken utan att själv förstå det eller mena något ont, för jag är precis sådan. Allt jag gör är flaxande och jag skäms för det.